torsdag 19 oktober 2017

För en och en halv månad sen ungefär började jag nytt jobb. 
Jag har inte skrivit så mycket om det, men nu har det gått en tid och jag känner att jag landat lite i det nya. Det är fortfarande mycket nytt, och det tar energi märker jag. 
Är såå trött efter jobbet, men samtidigt nöjd och glad. 
För jag trivs bra, och går till jobbet med glädje igen, vilket jag inte gjorde den sista tiden på mitt gamla jobb. Av flera olika anledningar. 
Så jag saknar inte min gamla arbetsplats (förutom mina närmaste kollegor) däremot kan jag sakna mina "gamla" barn och deras föräldrar. Men - jag har nya goa barn nu att jobba med! De är så härliga, de här barnen som jag jobba med nu! Efter att ha arbetat med de allra minsta (ett-treåringar) på förskolan de sista tio åren, har jag nu en grupp med de lite äldre barnen, de som är tre till fem år. 
Och det är så roligt! 
Personalsituationen på min nya arbetsplats är dock lite kritisk, då det saknas flera utbildade förskollärare. Jag är ensam förskollärare på min avdelning, och jobbar med två unga outbildade tjejer. Men de är duktiga, nyfikna och engagerade, men det är såklart mycket som ligger på mej vad gäller utveckling, lärande och dokumentation. Men vi trivs bra tillsammans, och det gör ju mycket till att det funkar ändå.
Så, att byta arbetsplats, byta åldersgrupp och byta kommun har verkligen gett en nykick! 
Ångrar mej inte en sekund att jag tog steget att säga upp mig efter femton år på samma ställe. 



Fredag i morgon - igen!
Hur fort går inte veckorna?!?

måndag 16 oktober 2017

Höstfärger...
Det är så vackert ute nu, även mulna dagar. 
Som i går; 
vi var ute i skogen och gick tipspromenad.
Roligt!
Kluriga frågor, men inte alltför svåra.



Helgen avslutades med biobesök.
Vi såg filmen
Alla tiders kvinnor.
En film som utspelar sig i slutet på 1970-talet, 
och handlar om femtonåriga Jamie och tre kvinnor i hans liv;
hans mamma, hans kompis Julie och en ung kvinna som är inneboende i deras stora gamla hus.
Mamman spelas av Annette Bening, och hon är helt enkelt lysande i sin roll!
Hennes minspel och repliker är obetalbara!
Hon är 55 år, och fick alltså sin son sent i livet (40 år). Hon är ensam med honom, pappan finns inte i deras liv. Dorothea känner att hon inte räcker till längre i sin fostran av tonårssonen, och ber därför Jamies bästa vän Julie och deras inneboende 25-åriga hyresgäst Abbie om hjälp med detta. Det blir dock inte riktigt som hon tänkt sig...
Förutom dessa kvinnor bor även en manlig hyresgäst i huset, 
bilmekanikern och krukmakaren (!) William.
Det är en charmig och annorlunda film, full av livsinsikter, härlig musik och dråplig humor och med fantastiska skådespelarinsatser.
En film som man inte glömmer,
sevärd!

fredag 13 oktober 2017

Veckans Fönster

Redan fredag igen, den här veckan har verkligen gått fort. 
Men så har det också varit fullt upp, varenda dag. Jobba jobbet, träna, passa T o E:s katt då de är på resa, skruva ihop nya möbler, rensa och fixa nytt i vårt gästrum/arbetsrum (som numera enbart är arbetsrum/kontor), handla, städa...Dagarna tar snabbt slut. 
Mörkare och mörkare blir det också.
Så...
Veckans fönster blir 
-FÄRGGLATT!-
Tycker det behövs, efter några höstruskiga dagar.
Regn och stormvindar har det varit de senaste dagarna.
Men nu är det fredag, 
Hurra!
(fönstret och dörren till den här blomsteraffären finns i Lissabon, 
på Rua Garrett i Chiado)

måndag 9 oktober 2017

Min helg:

På lördagen firade vi, min man och jag! 
Vi åkte till Göteborg, gick på stan och strosade...
Åt sååå god lunch på franska restaurangen Ma Cuisine.
Mmmm, ljuvligt gott!
Vi var bl.a. i Saluhallen, och köpte med oss massa goda ostar och annat gott, så blev det lite tapas/småplock hemma på kvällen.
Älskar ost!

Sen tog vi oss till Linnégatan, där vi hittade ett mysigt café. 

Vad firade vi då?
 Jo, att det var 34 år sen vi träffades första gången. 
Otroligt...vart har tiden tagit vägen? 
Och vi har firat den här dagen varje år...
Kärleksröda rosor på soffbordet...!

Igår - söndag - var vi hos våra barnbarn.
Efter lunchen tog vi med oss picknickryggsäcken och var i skogen. 
Så mysigt!

Far och son i samspråk...
...och att äta bokstavskex är roligt!




Sen åkte vi hem.
Hösten är verkligen vacker nu...
En härlig helg!

fredag 6 oktober 2017

Jag fick skrapa rutorna på bilen i morse,
... hm, jaa, hösten är verkligen här.
Men det är fredag och solen skiner!
Kan det bli bättre?

Och här är min favoritlåt just nu, 
som jag lyssnar på mycket.
Så bra!

tisdag 3 oktober 2017

Bilder från helgen...

Jag tog ledigt i fredags,
för vi var på familjemiddag, en present till min far som fyllde 80 år i somras.
Vi åkte till Tofta Herrgård 
 som ligger vid Marstrand i Bohuslän.
( glad ska man va när man ska på fin restaurang..! )
Så fint!

Huset var som en saga,
vackert och gammalt.
Kolla mattan..!

Vackert och lyxigt dukat...
Så kom maten, som var sååå god!
Så det blev inget mer fotande, bara att njuta av det goda som serverades.
Menyn:

Halstrad havskräfta med långbakad rotselleri, krispig persiljerot samt musselskum

Örtstekt ryggbiff från Bohuslän serverad med långbakad morot, rostad gulbeta, jordärtskockspuré, fondantpotatis samt Cabernet Sauvignonsky

Crème Brûlée med äpplesorbet samt kardemummacrunch.

Ljuvligt gott!
 Kan verkligen rekommendera detta ställe!

Hösten är här...

fredag 29 september 2017

Nu har jag läst ut den tredje och sista boken om hemmafrun Maj, 
Liv till varje pris 
av Kristina Sandberg.
Tidigare i somras läste jag den andra delen,
Sörja för de sina

Jag har verkligen älskat de här böckerna!
De har gripit mej djupt, alla tre.
Kristina Sandberg skriver på ett väldigt speciellt sätt. Man kommer Maj så nära inpå, hon finns där i mig någonstans hela tiden.
Och jag tänker hela tiden under läsningen på min fina farmor - som var ungefär jämngammal med Maj - och levde ganska likadant, fast på landet som lantbrukshustru istället för i stan. Även hon var gift med en betydligt äldre (femton års ålderskillnad)  man.
Men livet hon levde, hennes uppgift och det hon var duktig på, att sköta ett hem, uppfostra barnen, baka och laga mat...det är samma liv som Maj lever.
Tror att de som läser de här böckerna gör samma kopplingar, till kvinnor i deras uppväxt. Mammor, mormödrar, farmödrar.

De här tre böckerna är så fängslande, trots att de bara handlar om kafferep, matlagning, barnuppfostran, kvinnlig vänskap, äktenskap, städning och ja, det vardagliga livet.
Det här borde nog vara en av de bästa kvinnoskildringar man kan läsa.
Helt underbara böcker, så fint skrivna.
Jag ville inte att de skulle ta slut.
LÄS DEM!!!
HÄR har jag skrivit om den första delen  i trilogin, 
Att föda ett barn

Mycket i böckerna handlar om mat, och jag kände så väl igen många av de maträtter och bakverk som Maj tillagar.
Så jag blev så glad när jag fann att det finns en kokbok med utdrag ur och recepten från böckerna. Dessutom underbara gamla illustrationer och bilder.
Jag köpte den, och nu står den i min hylla.
Så Maj finns kvar i mitt kök...

tisdag 26 september 2017

Några bilder från helgen...
Vi var på utflykt tillsammans med Emil och Alice. 
Det var jättekul! 
Träffade en massa djur...
Bland annat får, hönor och glad grisar!
Fikade på bokcafé. 
Köpte böcker och mumsade hembakta kakor.
Smakade på tomater, vindruvor och äpplen...
Och här står Pierre och säljer sina fantastiskt goda ekologiska grönsaker!
...och ost från sitt hemland Frankrike


Vi tittade in i en mysig liten butik, med blommor och ting 
och hemgjorda chokladpraliner.

Och dagen som började gråkall och mulen 
blev tillslut till en underbart vacker höstdag.

fredag 22 september 2017

Veckans Fönster

-Kallt-
...har det blivit ute. Känns att hösten verkligen är här!
Höstdagjämning idag ju.
Men jag hoppas att det dröjer ett tag tills det blir såhär snöigt...
 som 2430 meter h.ö.h i Grossglockner-alperna,
där det var så här vintrigt när jag åt lunch här uppe
en av de första dagarna i september.

tisdag 19 september 2017

Jag var på bio i söndags. 
Det var längesen!

Vi såg den svenska filmen 
The Square
 Ruben Östlunds film som vann Guldpalmen i Cannes i år. 
Och vilken film!
Tankeväckande, dramatisk, spännande, rolig och mycket underhållande. 
Det är ett satiriskt drama som utspelar sig i konstvärlden, i en nära framtid.
Filmen berör ämnen som gemenskap och medkänsla, 
moral och modet att hjälpa andra, 
om vad som är konst och inte.
Jo, visst låter det väldigt rörigt, men Ruben Östlund lyckas väva ihop detta till en film som verkligen skakar om och stannar kvar. 
En film som förmedlar något som känns angeläget och viktigt, 
och samtidigt är rolig och väldigt underhållande.
Mycket sevärd och väl värd sitt pris.
Missa den inte!!