tisdag 6 december 2016

Några böcker som jag läst:

Nu senast -när jag var på semester i Italien i november- läste jag den här boken:
Istvillingar 
av S K Tremayne.

Lydia och Kirstie är enäggstvillingar - sex år gamla, oskiljaktiga och så lika att inte ens deras föräldrar alltid kan säga vem som är vem. Så händer det som bara inte får hända: Lydia faller från ett balkongräcke och dör. Kvar är den förvirrade Kirstie och hennes förtvivlade föräldrar Sarah och Angus.
Efter ett års tungt sorgearbete beslutar sig familjen för att flytta till en liten isolerad ö i Hebriderna där de ärvt ett hus som inte varit bebott på flera decennier och som saknar elektricitet. De vill börja på nytt, komma bort från alla plågsamma minnen.
Men inget blir som de hoppats. Kirstie beter sig allt egendomligare - hon tycks djupt olycklig och hävdar att de förväxlat henne med den omkomna systern. I skolan skyr de andra barnen henne, hon som alltid haft en syster och själsfrände är nu outhärdligt ensam.
Angus tvingas ofta resa bort på grund av sitt arbete och Sarah känner sig alltmer isolerad och förtvivlad. Deras äktenskap blir sämre i stället för bättre. Oron för Kirstie - eller är det Lydia - bara växer. En fruktansvärd misstanke pyr inom Sarah - vad var det egentligen som hände den där olycksdagen då hennes dotter dog?

Denna bok läste jag ut på några dagar, 
den är alltså en riktig bladvändare.
Det finns ett stråk av övernaturlighet boken igenom, vilket jag tycker om. 
Man vet inte riktigt vad som är verklighet och vad som är fantasier eller rent av spökerier.
Det är spännande, kusligt och hjärtskärande sorgligt.
Jag gillade också miljön som boken utspelas i, 
det karga och ogästvänliga men ändå vackra landskapet på ön dit familjen flyttar. 
Sen finns det en del att invända emot, 
som att vissa praktiska saker inte riktigt hänger  ihop, men det gör inte så mycket. 
Det här är en berättelse som fångar en från första sidan, 
och man blir verkligen underhållen.  


En annan bladvändare, som också den fångade mej från första sidan är 
Av en annan värld
av Katherine Webb

I en krigsgrav från första världskriget återfinns ett brev i fickan på en okänd soldat. Brevet fångar journalisten Leahs intresse och hon börjar sökandet efter soldatens identitet. Sökandet leder henne bakåt i historien ...
En sommardag 1911 anländer två personer till den småsömniga prästgården i Berkshire. Det är den unga egensinniga tjänsteflickan Cat Morley med ett gåtfullt förflutet, och Robin Durrant en ledande ockult expert som har lockats dit av berättelser om övernaturliga väsen i traktens våtmarker. I takt med att sommarvärmen blir alltmer tryckande stiger spänningen i den fridsamma prästgården och de heta känslorna driver på ett oanat händelseförlopp med mörka konsekvenser.


Jag hade inte så höga förväntningar på den här boken, men jag fångades som sagt redan från första sidan av den här berättelsen.
Boken växlar mellan dåtid och nutid, men det är helt klart skildringarna från början 1900-talet som fångar mig mest.
Författaren binder ihop tidsväxlingarna på ett snyggt sätt, och miljön beskrivs verkligen så levande att man känner sig vara på plats. 
Författaren skriver gripande och tecknar karaktärer som berör, 
en berättelse med mystik, gåtfullhet och intressanta historiska fakta från början av 1900-talet.
Jag hade som sagt läst en del negativa recensioner kring den här boken, men jag tänker att det beror väl på vad man förväntar sig och vill ha ut av sin läsupplevelse. 
Denna bok kommer inte att få något litteraturpris, men vill man läsa en bok som är fängslande och samtidigt intressant så rekommenderar jag verkligen den här boken!

Och så till sist den här boken:
Hjärtats innersta röst
av Jan-Philippe Sendker

Det har gått nästan tio år sedan Julia Win kom tillbaka från sin resa till Burma, landet där hennes far föddes och där hon fann en bror. Hon är framgångsrik advokat på Manhattan, men känner sig vilsen och utbränd. När hon inne i sitt huvud börjar höra en enträgen röst som ställer de frågor hon alltid försökt undvika - Varför lever du ensam? Vad söker du i livet? - känns sammanbrottet nära. I ett försök att hitta tillbaka till sig själv och meningen med livet återvänder hon till Burma. Där får hon höra historien om en kvinna som heter Nu Nu, en historia som är full av passion och tragik och som kommer att vända upp och ner på Julias liv.

Jag läste den första boken, Konsten att höra hjärtslag HÄR  har jag skrivit om den.)

Den här boken är även den en vacker och vemodig historia, men här handlar det mer om moderskärlek, krig och sorg, men också om hopp, att kunna läka och gå vidare i livet.  
Jag tycker att den här berättelsen berörde mig mer än den första. Kanske för att jag själv är mamma, och kan leva mig in i berättelsen på ett annat sätt.
Boken får en att fundera lite över vad som är viktigt i livet, och att man ska ta vara på och vara rädda om  varandra.
 Saker som man behöver bli påmind om ibland, i vårt hektiska liv.

torsdag 1 december 2016

Vi var på en liten weekendtripp, jag och min man. 
Uppsala är en stad jag aldrig tidigare varit i. 
Min man däremot har varit här, och nu tog han med mig hit. 
En natt bodde vi här, på hotell mitt i stan.

Gillade verkligen den här mysiga stan! 
Lagom stor, 
men en mäktig domkyrka, 
som faktiskt är Nordens största kyrkobyggnad! 
Det skulle bli konsert här i kyrkan, så vi fick inte komma in, bara kika lite i dörren. 
Här finns ett stor slott också, som ligger uppe på en höjd med vid utsikt över slätten runtomkring staden. 
Det var en fantastiskt fin eftermiddag. 
Den låga novembersolen glödde orangegul över stan.
På kvällen åt vi julbord på hotellet. 
Jag är inte jätteförtjust i julmat, men fisk-sill- och skaldjursbordet var gott!
Nästa dag var det snöstorm!
Det blåste och snöade på tvären.
Men vi trotsade vädret och gick omkring en stund i den julpyntade stan.
Hittade en jättefin shoppinggalleria, inrymd i Uppsala gamla rådhus.
Å, jag bara njöt av att gå omkring här i denna vackra miljö och se o på alla vackra saker...
Så fint och varsamt inrett, med den gamla miljön bevarad.
Det blev en del shopping här. Ja, alltså inte julklappar till familjen som vi tänkt...däremot ett par fina byxor till mig, en varm och skön jacka till N, som också fyndade jättesnygga o bra kängor för halva priset (det var ju "BlackFridayweekend"!) och lite annat smått och gott. 

Sen åkte vi till Stockholm, i snöstorm och ishalka!
 Men det gick bra.
På kvällen åt vi grekiskt, på en grekisk restaurang på Söder,
där vi varit vid ett par tillfällen tidigare,
Esperia. 
Jag åt grillad havsabborre, med dillkräm och marinerade rödbetor. Mmm, så ljuvligt gott! Kalamataoliver, och grillad halloumi till förrätt, och därefter espresso med len, mörk chokladtryffel. Som en dröm! Jag kan verkligen rekommendera denna grekiska restaurang, vi har varit lika nöjda varje gång. Mysigt, god mat och trevlig personal.
Sen kvällspromenad i ett kallt och mörkt och blåsigt Stockholm...

Nästa morgon möttes vi av den här utsikten genom hotellfönstret. 
Solen gick upp och det blev en snöig och frostigt dag.


Vackert och vintrigt!
Vi gick runt lite i stan, och hamnade i Gamla stan förstås,
där det var julmarknad på Stortorget.
Eftersom det var måndag var det inte så mycket folk,
så det kändes ganska behagligt att gå runt här lite.
Men kallt...
skönt att värma sig med kaffe och nybakt lussekatt,
innan vi körde hemåt.
En mysig helg!

fredag 25 november 2016

Pompeji 
strax utanför Neapel, alldeles vid vulkanen Vesuvius fot, 
var en livlig stad med handel, teater, bordeller, forum, villor och hus,
och en stor amfiteater 

År 79 ödeläggs hela staden av ett fruktansvärt utbrott från Vesuvius, 
och staden ligger begravd i mer än 1000 år. 

Vi åkte hit en dag, 
och gick runt här på gatorna från romartiden, 


tittade in i hus som är fantastiskt väl bevarade,



Man har bevarat gipsavtryck av många människor, 
som överrumplades av den heta askan från vulkanutbrottet.
När jag gick i lågstadiet berättade min fröken om Pompeji och hur människorna blev begravda i staden.

Jag blev så berörd av detta, och ända sen dess har jag velat se det här med egna ögon.
Och det var verkligen fascinerande, och omtumlande att vara här. 
Det är onekligen en märklig känsla att gå på gatstenar som folk gått på för så längesen, titta in i husen och se de skräckslagna människorna....


Man tror att människorna alldeles för sent förstod faran, och därför inte hann fly undan. De hade ingen anledning att frukta Vesuvius, som då var ett stort grönskande berg. Det senaste utbrottet låg 1.600 år tillbaka i tiden, och förmodligen var man ovetande om att det var en vulkan.
Tills den här morgonen, i augusti år 79 e.kr.
Pompeji,
 med Vesuvius i bakgrunden.

onsdag 23 november 2016

Dagens Dörr...
är mycket gammal.
Från år 79 e.Kr. ungefär....

söndag 20 november 2016

Nu är det över en vecka sen jag kom hem från Italien.
Vi hade några fina, härliga och uppleveserika dagar på den  fantastiskt vackra Amalfikusten, några mil söder om Neapel, min syster och jag.
Vi bodde i den lilla byn Furore, 
som klänger på klipporna med havet nedanför. 
Vi hade milsvid utsikt över havet från vårt rum på Hostaria di Bacco.

Vi hade nog väntat oss bättre väder... Det var lite regnigt emellanåt, och åskade rejält några kvällar. Men vi hade sol också och behövde inte frysa, för det var milt och ljumt, ca 18-20 grader. Skönt!

Vi hyrde bil på flygplatsen i Neapel, 
som vi körde omkring i på slingriga vägar. 

Jag har kört på kurviga serpentinvägar förr, men alltså de här vägarna tog ju priset! 
Jösses som det svängde...
och hjälp så smalt det var emellanåt....
och vilka branta backar...
typ lodrät upp-eller nerför...
Har man kört bil här, ja. då kan man nog köra bil överallt. 
Tur att vi valde att hyra en relativt liten bil!
Först körde vi till Positano.
En mysig liten stad, 
med hus i glada färger som klängde uppför bergväggen. 
Lite regnigt var det som sagt, men å, så vackert ändå.


Smala gränder, och mycket växtlighet.
Vi gick in i några konstgallerier, 
med konstverk som var lite upp-o-ner...



Så fint, med havet som var vilt och brusande....
Senare när vi kommit tillbaka till hotellet blev det ett maffigt åskväder.

fredag 18 november 2016

Veckans Fönster

-LJUST-
Tyckte det behövdes lite ljus i novembermörkret.
Längtar tillbaka dit, 
till ljuset och den ljumma luften....

fredag 11 november 2016

Borta bra men hemma bäst heter det ju.
 Och visst är det skönt att komma hem, 
men jag undrar om jag ändå inte föredrar att sitta på en balkong i solen...

...eller promenera längs havet med ljumma vindar i håret...

...eller njuta av färgrika blomster...

....eller blicka ut över berg, blått hav och sol från en blå himmel

....istället för att gå på isiga vägar, 
frysa i den bitande kylan 
och bara se ett hav av nedfallna löv i min trädgård....
 Italien var underbart!