Ninnie

Två böcker har jag läst ut i år. Båda är skrivna som vad man kan kalla "brevromaner".

Huset du älskade av Tatiana de Rosnay. 

Huvudpersonen Rose, en kvinna i 60-årsåldern, skriver brev till sin döde man Armand. De bodde i ett hus i Montparnasse i Paris under 1800-talet. Huset hade gått i arv på makens sida i generationer. När Armand blev sjuk för ett tiotal år sen och gick bort, lovade Rose att aldrig lämna huset. Men nu ska det rivas, då nya stora esplander och hus ska byggas i Paris. 

Det är en bok full av känslor och starka minnen på samma sätt som de böcker jag tidigare läst av denna författare, Saras nyckel och Bumerang. Men jag tycker inte lika mycket om den här. Den är stundtals faktiskt rätt tråkig, jag blir inte lika fångad som jag blev av hennes tidigare böcker. Men, den är vacker och vilsam på något sätt, och jag kan inte sluta läsa...

Den andra boken heter Resa till Port Said av Lina Sjöberg, en bok som jag fick låna av min syster. 

Detta är också en historia som berättas genom brevskrivning.

Den utspelar sig dels i  Sverige i nutid, dels på 40-talet i Östafrika. Man får möta fyra personer som på olika sätt knyts samman med varandra. 

Den handlar om livet, och döden och kärleken, längtan och ensamhet. Boken har ett vackert språk och en fin stämning. Det är som sagt en bok som är uppbyggd kring brevväxling, och det gör att boken är lite väl långsam emellanåt. 

Men tänk, jag tror att vi glömt bort konsten att skriva brev, idag  är det väl knappast någon som tar sig tid att formulera sina tankar i genomtänkta meningar, handskrivna på papper. Allt sker så fort nu, snabba meddelanden via sms eller mail...