tisdag 26 januari 2016

Nu är det dags för lite filmprat.

Jag brukar ju sammanfatta filmåret,
men det har inte blivit så många filmer som tidigare år.
Jag gillar ju att se på film, ett intresse jag delar med min man, så varför blev det så få biobesök i år då? Ja, dels beror det nog på att vi fastnat i en mängd serier istället, som vi sett via Netflix, HBO eller Viaplay. Ja, vi har sett en del filmer genom dessa också, men mest har det blivit serier. 
Biobesöken har däremot blivit allt färre. 
Och jag måste säga att jag vid vårt sista biobesök (i julas, då vi såg sista delen av Hungergames ) 
blev jag riktigt irriterad över hur folk beter sig på biosalongen.
Det är aldrig tyst, folk pratar, fnissar och suckar (på fel ställen), prasslar i godipåsar, slurpar dricka och smaskar högljutt på popcorn och snacks. 
Dessutom har många inte vett på att sitta still, eller att ta hänsyn så alla kan se. Att t.ex. sitta framåtlutad, så de som sitter bakom får göra sammaledes för att kunna se...
Nä, det förstör hela filmupplevelsen.

Bäst är att se film här:
Ja, eller hemma i soffan då...

Ok, här är då 2015 års filmlista:

Interstellar,
Unbroken,
Dallas Buyers Club,
The Drop,
100 steg från Bombay till Paris
och
Boyhood,
-så bra alla fem!-
finns att läsa om
HÄR

Hobbit:Femhärarslaget
Det här är sista delen i filmerna om Bilbo Bagger.
Jag har tyckt bra om de tidigare filmerna, vackra, magiska sagofilmer som fångat mig. Men den här sista var inte lika bra. Det magiska och vackra, det fantasieggande och komiska är inte lika närvarande i den här filmen. Det är för mycket strider och action, och det gillar inte jag.
Men jag ångrar inte att jag sett den. Ville ju ha ett avslut, eftersom jag sett alla de andra filmerna innan denna...

Wild
skrev jag om
HÄR

Birdman, 
finns att läsa om
HÄR,
båda två fantastiska filmer.

Boktjuven
Boktjuven är en bok av Markus Zusak, som filmatiserats.
Jag har inte läst den, har dock hört att den ska vara bra och haft i tankarna att läsa den.
Filmen utspelar sig under andra världskriget, och huvudpersonen är Liesel, som man får följa från flicka till ung kvinna i krigets Tyskland.
Det är en gripande film, välspelad och välgjord.
Men...
Trots att den utspelar sig under andra världskrigets fasor och handlar om barn som lider, jag får en känsla av att det är en saga. Miljöer och platser känns inte äkta, skådespelarna är duktiga, men det känns konstigt att de pratar engelska med tysk brytning (de borde antingen prata riktig engelska eller tyska!), dessutom är den för sentimental och inte särskilt verklighetstrogen.
Förmodligen är boken bättre, men jag har tappat lusten att läsa den.

Gone Girl,
även det en film som gjort efter en bok kan du läsa om
HÄR

Wild Tales, 
en otrolig film,
finns att läsa om och se ett litet klipp från
och
Mud,
också en film jag kommer att minnas.
Båda finns
HÄR

Vi brukar gå på bio varje julhelg, årets julfilm blev den sista av avslutande delen av
Hungergames
Mockingjay part 2
De första filmerna tyckte jag var ganska bra, den näst sista mycket bra, men den här, allra sista var lite av en besvikelse.
För mycket strid och action, och för lite närvaro av andra karaktärerna och skådespelarna (som gjort mycket av de andra filmerna) än just huvudrollsinnehaverskan, vilket gör att jag inte alls fängslades på samma sätt.
Dessutom, en rörig och stökig biosalong, som sagt...

Till sist en mycket bra film som sågs i lugn och ro hemma i tv-soffan
Whiplash
Det här är en film som handlar om Andrew som studerar på New Yorks finaste musikskola. En på ytan vek och ganska ensam ung man som har den stora ambitionen att bli världens bästa jazztrummis.
På skolan arbetar en musiklärare som har mycket tvivelaktiga metoder för att lära ut...
Filmen fångar en från första stund, den är stark, skrämmande, oförutsägbar och otroligt välspelad.
Jag tror att filmen var Oscarsnominerad, och också vann något pris. (den har ett par år på nacken)
Sevärd!
Inte minst för jazzmusiken i filmen.
Whiplash refererar alltså inte till en nackskada, utan till ett musikstycke
Här kan du lyssna på det:

Nu väntar ett nytt filmår...
Har redan sett ett par bra filmer, mer om den en annan gång!

1 kommentar:

Hanna sa...

Trist att folk inte kan bete sig. Det har jag sluppit när jag gått på bio med familjen. En man som heter Ove är lätt bästa filmen jag såg på bio. Vi såg den i år men den hade premiär förra året så därför får den räknas dit. Så galet bra, den har verkligen allt.